Biodiversitet det vill säga biologisk mångfald är viktigt av flera anledningar. En mångfald av växter, djur och mikroorganismer säkerställer att de roller de har i ekosystemet uppfylls (t.ex pollinering, nedbrytning av organiskt material, bete för öppna landskap, fotosyntes). Om den biologiska mångfalden minskar är det färre arter kvar som kan utföra de funktioner som de har i ekosystemet. Ju fler arter som försvinner, desto känsligare blir systemet för störningar. Biodiversitet fungerar därför som en buffringskapacitet för att ett odlingssystem, ekosystem och hela planeten ska vara robust mot störningar som till exempel extremväder, naturkatastrofer och kemiska utsläpp.
Alla levande varelser behöver tre saker för att trivas: någonstans att bo, mat och vatten. Som odlare är därför det bästa sättet att skapa mångfald i sitt odlingssystem att skapa livsmiljöer och tillföra mat för de organismer man vill gynna. Ett av sätten att göra det är att odla en mångfald av växter.
Biodiversitet under jord
Rotarkitektur
Rötterna på växter kan se olika ut. Det finns växter med väldigt grunda rötter som skapar revor som de kan sprida sig med. Andra växter har en pålrot som kan gå ner flera meter i marken. Gräs har en stor tuva som består av tunna rötter som också kan nå djupt ner i marken. När man planerar för en mellangröda eller vall kan det därför vara bra att tänka på hur växternas rotsystem ser ut. Välj växter med olika rotarkitektur så att rötterna kompletterar varandra och kan fylla hela markprofilen. Det går ofta att hitta sådan information på fröfirmornas hemsidor och produktkataloger.
Olika sorters mat till mikroorganismer både i rotexudat och växtrester
Den kemiska sammansättningen i växtrester varierar mellan olika växter. Det kan handla om olika kol/kväve-kvoter eller olika sekundära metaboliter. Vissa mikroorganismer eller markdjur är specialiserade på att bryta ner en viss typ av växtrester. Vissa mikroorganismer trivs bara i rhizosfären hos några växter men inte hos andra. Andra organismer är så kallade generalister och kan trivas hos flera olika sorters växter. Om man som odlare ser till att det finns en mångfald av olika växter så kommer det i sin tur gynna en mångfald av organismer i marken. Både de som är generalister och specialister.
Rottexudat – olika växter aktiva vid olika tidpunkter
Rotexudat är en viktig födokälla för många mikroorganismer. Växter har möjlighet att påverka sin miljö, speciellt runt rotsystemet. De gör det genom att pumpa ut rotexudat som gynnar biologisk aktivitet eftersom rotexudatet innehåller socker, kolhydrater och aminosyror som är mat för mikroorganismer. Den delen av marken som är närmast rötterna som direkt påverkas av rotexudat kallas för rhizosfären och här är det oftast mycket större biologisk aktivitet än bara några centimeter längre bort från rotsystemet. Genom att växten stimulerar biologisk aktivitet runt sitt rotsystem får den mer tillgång till näring eftersom bakterier och svampar kan frigöra näring från mullen i marken och från mineraljorden. Mikroorganismer har en kort livscykel och när de dör, eller äts upp av andra mikroorganismer frigörs det näring från deras kroppar som växten kan ta upp.
Hur mycket rotexudat som växter producerar beror på vilken art det är, hur långlivade de är och i vilken tillväxtfas de befinner sig i. Gräs producerar mycket rotexudat. Perenna (fleråriga) växter investerar mer i sitt rotsystem och sin livsmiljö än annuella (ettåriga) växter, därför producerar de mer rotexudat. Växten måste under hela sitt liv prioritera vad den ska använda sina resurser (skapade genom fotosyntesen) till. En ettårig växt prioriterar under början av sitt liv vegetativ tillväxt, dvs att skapa så mycket blad- och rotbiomassa som möjligt. Under den fasen producerar de mycket rotexudat. När växten övergår till reproduktiv fas, dvs den börjar blomma och sätta kärnor eller frukt prioriterar den att förse kärnor/frukt med resurser och mängden rotexudat minskar då. Detta mönster finns både hos perenna och annuella växter. Detta är ytterligare en anledning att ha en mångfald av växter för att hela tiden ha någon art som producerar mycket rotexudat.
Funktionella grupper för att tillföra mångfald
När man ska välja vilka växter man ska tillföra odlingssystemet för att öka den biologiska mångfalden kan det vara värdefullt att resonera utifrån funktionell mångfald. Växter (och andra organismer) kan delas upp i olika funktionella grupper utifrån vilka egenskaper de har, vilken funktion de har i ekosystemet eller vilka ekosystemtjänster de utför. Exempel på några funktionella grupper:
- Kvävefixerande växter
- Marktäckande växter
- Växter som producerar mycket rotexudat
- Växter som tar upp restkväve
- Växter som producerar mycket biomassa
- Växter med snabb tillväxt på våren
- Växter med tillväxt in på sen höst
Genom att analysera odlingssystemet eller växtplatsen utifrån dessa grupper kan man sedan jobba med att inkludera arter med egenskaper som passar in i de olika funktionella grupperna.
