Det finns många olika åsikter om hur man ska odla på bästa sätt men de allra flesta odlare är ändå överens om att det är bra att tillföra kompost till jorden. En bra kompost innehåller nedbrutet organiskt material, ett rikt mikroliv och är fri från ogräsfrön och patogener. Komposten skall vara sval, lätt fuktig, dofta skog och ha en mörkbrun färg likt choklad med 70 % kakaohalt.
Det finns flera olika metoder för att kompostera som ger lite olika resultat när det kommer till sammansättning av mikroliv, nivån av hygienisering och näringsinnehåll. Det finns för och nackdelar med de olika metoderna och oavsett vilken metod man använder bör man vara noggrann med detaljerna för att få ett bra resultat.
Alla komposteringsmetoder är beroende av att mikrolivet bryter ner materialet. För att mikroorganismerna skall trivas behöver de mat, vatten, rätt temperatur och ett bra gasutbyte. Hur det uppnås kan gå till på olika sätt.
Det enklaste och naturligaste sättet att kompostera är att låta nedfallna löv och växtrester ligga kvar i planteringarna. Som man gör i täckodling. Saknas det mikroliv i jorden kan det ta ett tag innan nedbrytningen kommer i gång. Det går även bra att göra en enkel trädgårdskompost med löv och växtrester som får ligga så länge som krävs för att den skall brytas ner.
Vill man kompostera i större skala och vara säker på att slutresultatet är fritt ifrån ogräsfrön och patogener bör man använda andra metoder. Nedan följer beskrivningar av tre metoder vi har använt. Det finns betydligt fler än dessa.
Strängkompostering
Strängkompostering är en vanlig metod för storskalig komposttillverkning. Det går till så att man lägger upp utgångsmaterialet i rätt proportioner i långa strängar som sedan blandas och vattnas med en speciell kompostvändare. Temperaturen i komposten stiger när nedbrytningsprocessen kommer i gång. Temperaturen mäts regelbundet, minst en gång om dagen. När komposten når en temperatur över 55°C i tre dygn eller över 65 °C i två dygn är det dags att vända komposten. Vid 55°C grader dör ogräsfrön och de flesta patogener. Över 70°C börjar de goda mikroorganismerna också att dö. Genom att vända komposten får man temperaturen att sjunka. Samtidigt flyttas det materialet som legat ytterst in i mitten av komposten. Efter vändning börjar temperaturen stiga igen. Denna process upprepas till dess att temperaturen i komposten börjar stabiliseras under 55 grader. Komposten bör vändas minst tre gånger för att allt material skall ha passerat mitten och kommit upp i temperatur. Efter ca 3 månader är processen klar och komposten kan läggas i större högar för att mogna.
Kol-Kväve (C:N) kvoten
När man strängkomposterar är det viktigt att hålla koll på innehållet av kol och kväve i startmaterialen för att få rätt balans. Material med högt innehåll av kol kan vara träflis, halm, papper och höstlöv. Exempel på material med högt innehåll av kväve är gödsel, rötslam och vall (speciellt tidigt på våren).
Mikroorganismerna använder kol (C) som energikälla och kväve (N) som en del av byggstenarna för att bilda cellstruktur. För att mikroorganismerna ska kunna föröka sig måste det därför finnas tillräckligt med kväve annars stannar nerbrytningsprocessen av.
Det är bra att sikta på en C:N kvot runt 30 i startmaterialet. Under komposteringsprocessen oxideras kol till koldioxid (CO2) och efterhand kommer C:N kvoten att sjunka. Mängden kol minskar medan kvävet är konstant. Om C:N kvoten är mycket högre än 30 tar komposteringen längre tid och temperaturen förblir ganska låg.
Normal C:N kvot för en färdig kompost är 14–20. Är komposten inte färdig och kvoten är högre än 20 så kommer mikroorganismerna att binda upp allt tillgängligt kväve i jorden när man lägger ut komposten. Detta medför en ren kvävebrist i systemet.
Om C:N kvoten är mindre än 25 i startmaterialet är det brist på kol i komposten. Då gör mikroberna av med överskottskväve i form av ammoniak. Då kan man känna en doft av ammoniak när man vänder stacken. När kvävet avgår som ammoniak är det en ren kväveförlust till atmosfären och det vill man undvika.
För lite kväve gör att tillväxten går långsamt och processen avstannar. För mycket kväve gör att processen går för fort, temperaturen stiger för högt och dödar stora delar av mikrolivet. Syret förbrukas och processen kan lätt bli anaerob. Det finns även en risk att komposten börjar brinna.
Fördelar och nackdelar med strängkompostering
Fördelarna med strängkompost är att den går att göra i stor skala och det går relativt fort. Hela komposten blir fri från ogräsfrön och patogener om det görs rätt. Slutprodukten är väl nedbruten och efter siktning lätt att sprida.
Nackdelarna med strängkompost är att det krävs specialutrustning för att arbetet skall bli effektivt. Det kräver mycket arbete med att bevaka och vända komposten. Det tar tid att bemästra tekniken och få till rätt blandningar och fuktighet. Eftersom komposten vänds ofta är det svårare att få en bra tillväxt av svampar, nematoder och protozoer. Och metoden gör att komposten avger mycket koldioxid till atmosfären.
Mikrobiell karbonisering (MC-kompost)
Kompostering med hjälp av mikrobiell karbonisering är en metod som utvecklats av tysken Walter Witte. Namnet mikrobiell karbonisering kommer ifrån att han vill skilja det ifrån mineralisering som är nedbrytning av organiskt material i syrerik miljö där stor del av kolet avges till atmosfären. Witte menar att genom att minska tillgången på syre kommer en större del av kolet att ombildas till stabil humus och stanna kvar i komposten.
Med denna metod sker hygienisering med hjälp av förruttnelseprocesser och jäsning. Då bildas miljöer i vilka ogräsfrön och patogener inte kan överleva. Nedbrytningen sker med hjälp av flera olika processer som följer efter varandra.
Till skillnad från strängkompostering är MC-kompostering statisk. Utgångsmaterialet skall utgöras till största delen av ligninrikt material som trä, halm och fruktskal. Cirka en tredjedel skall bestå av proteinrikt material som rötslam, stallgödsel, urin, fruktkött och köksavfall. Grundmaterial ska vara så färska som möjligt och ska helst inte ha jäst, ruttnat eller möglat. För att få med rätt bakteriekultur bör gödsel som används skall komma ifrån idisslande djur. Annars behövs ett ferment av hö för att få i gång processen.
Materialen ska sönderdelas och blandas. Därefter läggs materialet i strängar som är 2–2,5 m höga och 3–4 m breda. Därefter trycks materialet till med en traktorskopa så att det blir en flat yta på toppen och materialet pressas samman så att syretillförsel begränsas. Ytan på toppen skall vara slät och komposten så hårt packad att man lätt kan gå på den utan att sjunka ner.
I början av komposteringen måste man hålla koll på temperaturen. Den skall stiga till 55 grader men inte högre. Om temperaturen blir för hög trycker man till den ytterligare så att syretillförseln minskar och då sjunker temperaturen. När temperaturen har stabiliserat sig och slutat stiga lämnar man komposten orörd i 3 månader. Därefter är processen klar och man kan lägga upp den i större högar för att mogna.
Fördelar och nackdelar med MC-kompost
Fördelarna med MC-kompost är att den går att göra i stor skala och det går relativt fort. Det kräver ingen specialutrustning mer än en traktor med skopa. Den kräver liten arbetsinsats. Eftersom den inte skall vändas kan mikrolivet jobba ostört och det är byggs upp mer svamp i komposten. Det avges mycket mindre koldioxid till atmosfären än vid strängkompostering.
Nackdelarna med MC-kompost är att det tar tid att bemästra tekniken och få till rätt blandningar och fuktighet. Det går inte att göra en för liten MC-kompost det krävs en viss volym för att få till rätt miljö. Nivån av nedbrytning i komposten kan vara lite ojämn eftersom det är stor skillnad på miljön i mitten av komposten och i ytterkanterna.
Johnson-Su Bioreactor
Ytterligare en typ av kompostering är Johnson-Su bioreactor som är utvecklad av forskaren David Johnson på California State University. Det är en typ av aerob statisk kompost där syftet är att få en kompost som är väldigt rik på goda mikroorganismer. Komposten används som ett inokulat och inte alls för sitt näringsinnehåll. Metoden är utvecklad för att den skall vara lätt för vem som helst att bygga. Och det är inte så viktigt att hålla koll på C:N kvoten i de ingående materialen. Det är komposteringsprocessen som gör att slutprodukten blir bra.
Metoden
För att göra en Johnson-Su bioreaktor behöver man:
- En lastpall
- Kompostnät/Fårstängsel
- Avloppsrör
- Armeringsjärn
- Markduk
- Kompostmaskar
Steg ett är att borra hål i lastpallen som avloppsrören passar i. Det skall vara max 30 cm mellan varje hål och från hål till kompostens ytterkant.
Därefter bygger man en bur av nät och klär den med markduk. Avloppsrören placeras i de borrade hålen. Med hjälp av exempelvis armeringsjärn hålls de på plats även i överkant.
Sen är det dags att fylla komposten med det material man vill kompostera- Det skall vara finfördelat, väl blandat och ha en fuktighet på ca 70%. När kompostburen är fylld skall den stå i 1–2 dagar så att den sätter sig. Därefter drar man upp avloppsrören ur komposten. Kvar blir genomgående lufthål som gör att komposten kan hållas syresatt utan att den behöver vändas.
Komposten går in i en termofil fas och skall nå en temperatur på 75 °C. Detta steg är viktigt för hygieniseringen. När temperaturen sjunkit till ca 20°C tillsätts kompostmaskarna. Därefter täcks även toppen av markduk. Det är viktigt att fukten behålls i komposten. I varmare klimat kan det behövas droppbevattning någon minut per dag. I vårt svenska klimat är det snarare för mycket fukt som kan bli ett problem.
Komposten lämnas orörd i ett år. Därefter skall det ha bildats en kompost som är väldigt rik på goda mikroorganismer och som har en konsistens lik lera. Komposten kan användas som utgångsmaterial för att brygga kompostte eller spädas med vatten och användas som inokulat i jord eller på fröer.
Fördelar och nackdelar med Johson-Su bioreactor
Fördelarna är att den går att bygga med enkla material och att det inte kräver exakt koll på C:N kvoten på ingående material. Du får en slutprodukt som är rik på mikroliv som kan användas som inokulat och är ett bra utgångsmaterial för komposttebryggning.
Nackdelarna är att det tar 1 år för komposten att bli klar och det går bara att göra små volymer. Eftersom slutprodukten skiljer sig mycket ifrån annan kompost krävs det någon typ av analys för att avgöra hur bra komposten är. Om du vill ha stora volymer av en produkt som ökar det organiska innehållet och innehåller mycket näring är det inte denna metod som skall användas.